Etiketter

Betraktelser (160) Barn (37) Skrivande (28) Teckningar (9) Teater (6) Musikal (2)

13 juli, 2012

Fjäriln vingad

När jag dansar varv på varv, runt, runt här hemma, händer det att jag tänker på när jag var liten och ville vara en balettdansös. Men när jag äntligen hade köat mig fram till kursen i barndans, visade det sig att det inte var det minsta tal om varken balettskor eller tyllkjol. Däremot skulle man fladdra runt i ring och leka att man var en fjäril, tillsammans med en massa andra barn som också var klädda i sockeplast och små gymnastikdräkter med volang. Det kunde jag lika gärna göra på egen hand därhemma, tyckte jag och gick inte dit fler gånger.

Men än i dag när jag dansar, brukar jag fladdra till lite extra då och då när andan faller på, och låtsas att jag ser ut som en påfågelöga. Det är den finaste fjärilen tycker jag. Den liksom tittar på en så där lite sorgset från sina vingar. En dag när jag var barn hittade vi en påfågelöga som låg på vägen och vi matade den med honung till den kunde flyga igen, och försvann.

6 kommentarer:

  1. Man blir så glad inombords när man dansar sådär som när man var barn! Kram Helena

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst blir man! Det är så härligt att göra det:-) Kram, Frida.

      Radera
  2. Åh, fjärilar är så vackra! Tänk att de är larver först och sen när de bidat sin tid kommer de ut som fjärilar! Min balettfröken var dum och slog mig på fingrarna så jag slutade också och virvlade runt hemma i stället :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, visst är det en fin symbolik i dem! Vilken elak fröken och vilken tur att du inte slutade dansa pga henne!

      Radera
  3. Jag och min bästa kompis gick på balett en termin då vi var sju år. Jag som då var liten och späd fick känna mig som en elefant. "Se på Nadja" sa balettfröken hela tiden. Nadja gjorde allting rätt. Min kompis grät efter lektionerna. Sedan slutade vi. Jag tänker ibland på det där. Hur lätt en dröm kan krossas. Men så skönt att få vara vuxen och få dansa hemma utan att bli jämförd med någon annan. Då får man ha vilka drömmar man vill:) Kram

    SvaraRadera
  4. Ja, jag vill inte tänka på hur många drömmar som krossats av opedagogiska lärare...säger som till Queen of Kammebornia här ovan, att det är tur att du inte slutade dansa för dig själv åtminstone, utan fick behålla den glädjen. Kram!

    SvaraRadera

OM frk. Frida Fortissima

Bakom bloggen och företaget frk. Frida Fortissima finns jag, manusförfattaren Frida Mellström, född - 77. Jag har skrivit för bland annat radioteatern i P1, musikal, musikteater och utomhusteater. Jag skräddarsyr också manus efter beställning. För att komma i kontakt med mig, skriv till frkfridafortissima@gmail.com

AKTUELLA SAMARBETEN OCH FÖRESTÄLLNINGAR

Under hösten 2014 arbetar några elever vid estetiska programmet i Sollefteå med "När ska man börja le?" som jag har skrivit manus till. Manuset är en omskriven version av det som har mött läsare på Dramalabbets "Färskpressat". Föreställningen spelas i februari 2015. Regisserar gör Sara-Kajsa Lundgren.