Etiketter

Betraktelser (160) Barn (37) Skrivande (28) Teckningar (9) Teater (6) Musikal (2)

10 juli, 2012

"Bla och bla och bla, måste jag säga"

När jag var barn hade jag en period av extrem ärlighet. Även de vitaste av lögner var bannlysta. Om jag upptäckte att jag missuppfattat något och sedan berättat det för andra så att de kunde tro att jag hade ljugit, blev jag alldeles nervös och visste inte hur jag skulle bära mig åt för att rätta till det. Och så fanns det förstås uttryck som "måste jag säga", som i "Det är vackert väder i dag, måste jag säga", eller "Filmen är verkligen dålig, måste jag säga." Det är ju egentligen väldigt få saker som man måste säga, så uttrycket rimmade illa med min nitiska ärlighet. Jag ändrade mig därför alltid till "Eller, jag måste inte säga det, men jag vill säga det."

Så förut idag när jag satt i bilen med min älskade, flög det ur mig igen. "Bla och bla och bla, måste jag säga",  sa jag. Och precis som förr, kunde jag inte låta bli att lägga till "Eller, jag måste inte säga det, men jag vill säga det."

Jag log lite för mig själv och tänkte på den där ärlighetsnitiska barnversionen av mig. Jag tänkte på hur krångligt hon hade det och på att jag önskade att det gick att skicka lite av den där förlåtande, accepterande, mjukare inställningen jag har till mig själv numera, i en tidsmaskin, till henne.

4 kommentarer:

  1. Ja, det är fint att ha kontakt med sitt inre, med det barn man har varit, det gör oss helare tror jag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Absolut. Alla åldrarna som vi bär inom oss, är viktiga.

      Radera
  2. Jag var sådan jag också! Minns att jag till exempel informerade alla potentiella brevvänner (som man hittade i Starlet och allt vad det hette) om att jag hade glasögon så att de kunde välja själv om de ville fortsätta vara min vän. Jag skämdes så hemskt men ville vara ärlig.

    Jag har många gånger tänkt precis som du, att jag önskar att jag kunnat tala om för mitt yngre jag att det ordnar sig. Att både man själv och ens omgivning på något sätt mår bättre senare och att jag borde vara snällare mot mig. Som vanligt skriver du en text som är mitt i prick!:) Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oh, de där glasögonen, så hemska de var, så ful man tyckte sig vara och så konstig! Jag känner igen mig så i det.

      Och vi kan, som så ofta, spegla oss i varandra = ) Kram!

      Radera

OM frk. Frida Fortissima

Bakom bloggen och företaget frk. Frida Fortissima finns jag, manusförfattaren Frida Mellström, född - 77. Jag har skrivit för bland annat radioteatern i P1, musikal, musikteater och utomhusteater. Jag skräddarsyr också manus efter beställning. För att komma i kontakt med mig, skriv till frkfridafortissima@gmail.com

AKTUELLA SAMARBETEN OCH FÖRESTÄLLNINGAR

Under hösten 2014 arbetar några elever vid estetiska programmet i Sollefteå med "När ska man börja le?" som jag har skrivit manus till. Manuset är en omskriven version av det som har mött läsare på Dramalabbets "Färskpressat". Föreställningen spelas i februari 2015. Regisserar gör Sara-Kajsa Lundgren.