Etiketter

Betraktelser (160) Barn (37) Skrivande (28) Teckningar (9) Teater (6) Musikal (2)

30 juli, 2012

Bak matt

I en av mina favoritserier "Greys anatomy", drabbas en av karaktärerna, Izzie Stevens, av en ofattbar sorg. Efter att ha legat som förlamad på badrumsgolvet under tusen timmar eller så, reser hon sig upp, går ut i köket och börjar baka. Hon bakar och bakar, oräkneliga mängder bakar hon, hela köket drunknar i bakverk som ingen mäktar med att äta upp.

Det senaste halvåret har jag varit som Izzie. Det har varit en svår tid på många sätt, flera tunga sorger har drabbat mig och mina kära.
"Finns det någonting du kan tänka dig att göra? Något som skulle kunna skingra tankarna och sorgen? Läsa kanske, eller utöva någon sport?" frågade en klok kvinna mig.
"Baka", svarade jag. "Jag vill baka."

Och som jag har bakat. När ångesten blivit för svår har jag bakat, natt som dag. Stundtals har det varit det enda som har hjälpt. Vetskapen att om jag blandar i rätt sorts ingredienser, lägger dem i en form och stoppar in dem i ugnen, blir det någonting en stund senare. Något konkret som jag kan ta på. Till och med i drömmarna har jag bakat. Stått och vispat smet i enorma skålar, rusat fram och tillbaka mellan butiken och köket för att ingredienserna tagit slut.

Så idag när jag låg på soffan och tittade på teve, blev jag plötsligt sugen på muffins och insåg att vi, för första gången på månader, inte hade några hemma. Jag tänkte efter en stund och insåg att jag inte hade bakat på flera veckor och att jag till min stora förvåning inte hade koll på bakingredienserna i våra skåp. Jag insåg också att jag, för första gången sedan det här året började, ville baka för att jag kände för det helt enkelt, var sugen på en god kaka, hade lust.

När jag gick ner till butiken för att handla ingredienser sken solen. Någon hade ritat ett rosa kritstreck på asfalten. Det vindlade iväg och försvann vidare bakom hörnet på vårt hus.

2 kommentarer:

  1. Jag minns när Izzies värld rämnade och att hon bakade. Jag kände mig på sätt och vis bekant med det, den där känslan av att man behöver få ha kontroll över något när det finns så mycket, så stort som man inte rår på hur gärna man än vill. Själv har jag klippt. Klistrat. Pysslat. Å vad jag har grejat. För att stå ut. Inte alltid för att jag velat utan ofta för att det är det enda jag klarat av. Och man gör det man måste för att klara av en dag, en enda timme till... Jag är glad att läsa att du bakar för att du har lust! Många kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tänk, jag tänker ofta det, att vi har liknande referensramar du och jag, i litteratur och film. Det är fint= ) Och det är fint att du förstår, VET vad jag menar, på riktigt. Stora kramar!

      Radera

OM frk. Frida Fortissima

Bakom bloggen och företaget frk. Frida Fortissima finns jag, manusförfattaren Frida Mellström, född - 77. Jag har skrivit för bland annat radioteatern i P1, musikal, musikteater och utomhusteater. Jag skräddarsyr också manus efter beställning. För att komma i kontakt med mig, skriv till frkfridafortissima@gmail.com

AKTUELLA SAMARBETEN OCH FÖRESTÄLLNINGAR

Under hösten 2014 arbetar några elever vid estetiska programmet i Sollefteå med "När ska man börja le?" som jag har skrivit manus till. Manuset är en omskriven version av det som har mött läsare på Dramalabbets "Färskpressat". Föreställningen spelas i februari 2015. Regisserar gör Sara-Kajsa Lundgren.