Etiketter

Betraktelser (160) Barn (37) Skrivande (28) Teckningar (9) Teater (6) Musikal (2)

22 juni, 2012

Tankar natten mot midsommarafton

Och ännu en gång är det natten mot midsommarafton, himlen ligger ljus över taken och jag tänker på alla de midsomrar jag firat i olika vänners lag.

Jag tänker på Lissabons midsommarafton som var firande med rödvin och fadosång, och på midsommartravet i Hudiksvall, med kylväskan fylld med mackor och öl.

Jag tänker på alla dessa gubbar och tanter (mer sällan de unga), som jag hört säga: "Jolu´, nu vänder det, snart är det jul, det blir mörkare redan imorrn", precis när jag haft det som gladast, och på hur det gjort mig lika less varje gång.

Jag tänker på sommarlägret där jag lärde mig att binda maskroskransar. Det var då jag äntligen förstod, att sångtexten "Du lindar av olvon", inte handlar om en volvo, och att kransen man sjunger om består av blommor och inte av vadderat tyg, (en krans till en volvo måste ju vara en rattmuff, vad kan det annars tänkas vara?)

Jag tänker på alla de gånger jag vandrat över ängar och längs med diken, ansvarstyngd och ivrig att plocka med mig så många buketter till festplatsen mina barnahänder kunde bära. Och jag tänker på de gånger jag var tonåring och det räckte med att klä ut mig själv eller en kompis, och dansa runt henne eller honom istället för runt en midsommarstång.

Jag tänker på alla de tunna buketter av sju sorters blommor jag plockat under svårhanterad tystnad, buketter att lägga under kudden för att drömma om vem jag skulle komma att leva mitt liv med. Hur jag somnade med delad förväntan och bävan. Var ödesstunden här? Tänk om drömmens val inte kändes bra? Dessutom drömmer man ju oftast om flera och hur skulle jag då veta vem som var rätt i all sin dar? Jag tänkte ofta att det skulle vara enklare att göra som i Selma Lagerlöfs "Mårbackabarn". Där stod det om hur man inför midsommaraftons natt skulle baka sig en översaltad pannkaka, förtära den under tystnad innan man gick till sömns och inte dricka något till. Den som sedan bjöd en att dricka i drömmen, var ens tillkommande. Jag ville prova, men ändå inte. Jag ville veta allt och ingenting, på en och samma gång.

Jag minns allt det här där jag ligger nerbäddad i sängen med penna och anteckningsblock. Jag ser på min älskade som sover bredvid och vet att varken blombuketter eller drömpannkakor hade tjänat något till. För någon så vacker som honom, hade jag ända aldrig kunnat drömma ihop.

Och jag tänker att jag skriver in dessa anteckningar imorgon (läs idag), och att jag då kan passa på att önska er alla en riktigt vacker midsommar.

10 kommentarer:

  1. "Jag tänker på alla de gånger jag vandrat över ängar och längs med diken, ansvarstyngd och ivrig att plocka med mig så många buketter till festplatsen mina barnahänder kunde bära."

    Så vackert beskrivet att jag får en tår i ögat! :)

    Kram Sofia

    SvaraRadera
  2. Åh, tack fina Sofia, så lycklig jag blir! Kram, Frida.

    SvaraRadera
  3. Så härlig och vacker reflektion! Jag blev alldeles varm inombords och började tänka tillbaka på mina egna midsommarminnen:) Tack för din fina och tänkvärda kommentar inne hos mig! Vilken härlig blogg du har, hit kommer jag gärna tillbaka :) kram

    SvaraRadera
  4. Tack själv, vad glad jag blir:-) Av din fina kommentar, av att du uppskattade min kommentar, av din blogg och av att du tycker om min blogg. Mycket glädje blir det;-) Vi ses snart igen! Kram, Frida.

    SvaraRadera
  5. Usch, vad jag känner igen det där med att folk kastar sig rakt in i ens egen sommarlycka och dundrar sönder den med sitt jäkla "Nu vänder det tjafs". Jag HATAR när folk säger så.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Verkligen! Vad är grejen liksom? Oftast ser de himla nöjda ut också. Och skrockar en rakt upp i ansiktet. Bah!

      Radera
  6. Usch för sådana kommentarer! Sommaren är ju evig just nu! Och jag kommer också ihåg den där skräckblandade förtjusningen och förväntan med drömmarna... tänk om man skulle drömma fel liksom!? Och tänk att det kunde bli så rätt sen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis så är det, och måste det få vara! "Sommaren är evig just nu"...jag tycker mycket om motsägelsen i det...

      Radera
  7. Martina C27 juni, 2012

    ÅÅååhhhh FRIDA! Jag vill också blogga när jag läser dina härliga rader. Blir så sugen så sugen så sugen... men tiden, ack den flyende, vill inte räcka till. Skyller på Charlie-fisen och är glad ändå. Låtsas lite att det är JAG som bloggar och inte DU. Hyllar Facebook istället. På iPhonen. För datorn hinner jag ju nästan aldrig sätta på ( ups... tja du vet va jag menar). Hjärta på dig. Hela förbenade tiden! :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och jag på dig = ) Jag känner mig hedrad över att du låtsas att jag är du ; ) Vem vet, en dag kanske du börjar blogga på riktigt och då kan jag låtsas att jag är du och så kan vi credda varandra och oss själva på samma gång så mycket vi vill ; )

      Radera

OM frk. Frida Fortissima

Bakom bloggen och företaget frk. Frida Fortissima finns jag, manusförfattaren Frida Mellström, född - 77. Jag har skrivit för bland annat radioteatern i P1, musikal, musikteater och utomhusteater. Jag skräddarsyr också manus efter beställning. För att komma i kontakt med mig, skriv till frkfridafortissima@gmail.com

AKTUELLA SAMARBETEN OCH FÖRESTÄLLNINGAR

Under hösten 2014 arbetar några elever vid estetiska programmet i Sollefteå med "När ska man börja le?" som jag har skrivit manus till. Manuset är en omskriven version av det som har mött läsare på Dramalabbets "Färskpressat". Föreställningen spelas i februari 2015. Regisserar gör Sara-Kajsa Lundgren.