Etiketter

Betraktelser (160) Barn (37) Skrivande (28) Teckningar (9) Teater (6) Musikal (2)

11 juni, 2012

Snö

Var på väg hem igår, efter midnatt. Hoppade av bussen några hållplatser tidigare och tog en promenad. Bara gick där längs med de natt-tomma gatorna och drog in alla dofter från blommorna och träden, förstärkta, starka. Jag tänkte på kvällen som varit och på det samarbete som precis påbörjats, på hur kreativiteten, lekfullheten och passionen på mötet med skådespelarna och regissören, var lika påtagliga som sommarens dofter. Jag kände hur alla intryck, tankar och idéer började ta form i mitt huvud, som dämpade konturer, som silhuetter i nysnö. Jag tänkte tillbaka på en annan natt för många år sedan, en vinter när jag, liksom nu, vandrade hem längs med folktomma gator. Jag mindes tre unga killar som cyklade mitt i gatan, i nysnön, gjorde spår, serpentiner i det oranga skenet ifrån gatlyktorna. De såg så fria, befriade, lyckliga ut. Jag ska alltid minnas den bilden och jag tänker att det är så det känns när jag precis ska börja skriva på ett nytt teatermanus.  Jag tänker att jag är så tacksam över att jag får vara med om den magin gång efter gång efter gång efter gång.

8 kommentarer:

  1. Jag tror att alla behöver ha något i sitt liv som ger just den känslan, den magin du pratar om. Det som gör att hela världen stannar upp, att man bara är där och då och man verkligen känner att man lever. Min sådan sak är brukshundklubben. Att stå på apellplanen med min hund och bara koncentrera sig på vårt lilla team, det är precis som nysnö för mig:-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det så...den är så viktig den där magiska bubblan i vardagen, tack för att du berättade om din = )

      Radera
  2. Jag kan känna det du kände och känna precis som du.

    Kram Helena

    SvaraRadera
  3. Du beskriver den där stillsamma berusningen av glädjefyllt samarbete så bra! Och jag är säker på att dina manus är fantastiska!

    SvaraRadera
  4. Å, det är verkligen ett härligt tillstånd det där! När man liksom vibrerar i kroppen av att börja på något nytt och spännande. Och bara att få känna att man arbetar med saker man kan vara tacksam över. Det är inte alla förunnat!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, åh! Den där känslan som av nyförälskelse, att vara uppfylld av något spännande, lite hemligt, en parallell verklighet som ger världen mer färg.

      Radera

OM frk. Frida Fortissima

Bakom bloggen och företaget frk. Frida Fortissima finns jag, manusförfattaren Frida Mellström, född - 77. Jag har skrivit för bland annat radioteatern i P1, musikal, musikteater och utomhusteater. Jag skräddarsyr också manus efter beställning. För att komma i kontakt med mig, skriv till frkfridafortissima@gmail.com

AKTUELLA SAMARBETEN OCH FÖRESTÄLLNINGAR

Under hösten 2014 arbetar några elever vid estetiska programmet i Sollefteå med "När ska man börja le?" som jag har skrivit manus till. Manuset är en omskriven version av det som har mött läsare på Dramalabbets "Färskpressat". Föreställningen spelas i februari 2015. Regisserar gör Sara-Kajsa Lundgren.