Etiketter

Betraktelser (160) Barn (37) Skrivande (28) Teckningar (9) Teater (6) Musikal (2)

03 juni, 2012

Roadtrip

Vi är på roadtrip, min älskade och jag. Jag tänker på när jag var liten och vi åkte på bilresa genom Sverige, min lillasyster, mamma, pappa och jag. Min syster och jag hade särskilda kuddar i bilen, de var röda med vita kaniner. Högst upp i ena hörnet hade mamma broderat en blå bokstav, ett "S" på min systers kudde och ett "F" på min. De där resorna var oändliga. Aldrig någonsin kom vi fram. Vi drack saft och åt godis, skrattade, grälade, levde, dog och återuppstod. Vi lyssnade minst femtio varv på varje kassettband. Det är därför vi kan hela Galenskaparnas show "Cyklar" utantill. (Det var först när vi såg showen på teve flera år senare, som vi fattade alltihop. Som att repliken "Den är för kort" i sketchen om tevepejlaren syftade på dennes kavaj till exempel. Sådana saker är inte lätta att förstå när man bara hör och inget ser.) Ibland stannade vi till på ett värdshus längs vägen och åt. Där luktade det alltid brunsås, kaffe och flott. En gång var det en kille som kissade på sig så att det skvätte på mina nya Kinaskor. Han hade tjatat superlänge på sin mamma om att han behövde gå på toaletten, men hon bara:"Nej. Nej. Nej. Nu får du hålla dig. Nej. Nej. Nej. Nu har vi stått så länge i den här kön." Och så gick det som det gick och jag minns att jag stod som paralyserad i mina nerskvätta skor. I mitt minne var det kaos överallt, killen kissade ner väggar, tak och golv och det var minst en som föll ihop. Det är sådana saker jag tänker tillbaka på när jag åker genom ett regnigt Dalarna med min älskade bredvid och med reggae strömmandes ur högtalarna.

11 kommentarer:

  1. Vilken alldeles fantastisk liten berättelse. Precis så där är det ju, alla har sina minnen och vem vet hur det egentligen var? Och vad är egentligen? Och vad är då och nu och sen? Och jag minns hur mycket jag tyckte om mina kinaskor och tänker på hur ledsen jag skulle blivit om någon kissade på dem...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, visst är det det som är det finurliga med minnen. Ibland snickrar jag om dem lite extra, så att de blir lite roligare, till och med; )

      Radera
  2. http://queenofkammebornia.blogg.se/2012/june/i-vantan-pa-regnet.html
    länkar till dig idag förresten :) kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, tack vad fint = ) Och så glad jag blev när jag såg att du hade kallat mig för vän! Det är ju så det har blivit, trots att vi bara har mötts här i bloggvärlden = ) Kram!

      Radera
    2. Ja, det är fint, och så känns det! Det är ju lite som förr i tiden, med bervvännerna... :)

      Radera
  3. Vilken underbar känsla av frihet en roadtrip ger. Det är något visst att packa in sig och sina bästa saker och bara åka. Tyvärr stoppar sjukdomen mig från att kunna åka några längre sträckor nu, men i mitt huvud reser jag runt... Dalarna är ett av de vackraste landskapen jag varit i.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är otroligt vackert...fy vad tungt med din sjukdom och med alla hinder den lägger i vägen för dig...Kram.

      Radera
  4. Jag kommer också ihåg dessa evighetslånga resor som aldrig tog slut och man lekte och lekte i baksätet (på den tiden behövde man inte vara fastspänd). Nu kom jag också ihåg mina Kinaskor.

    Kram Helena

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, tänk vilka minnen som skapades där...Kram Frida.

      Radera
  5. Å, härligt! Vi är också ute på roadtrip! Det är så fantastiskt att bara åka och irra omkring utan platser och planer.

    SvaraRadera
  6. Verkligen. Det är så fint med blå resor = )

    SvaraRadera

OM frk. Frida Fortissima

Bakom bloggen och företaget frk. Frida Fortissima finns jag, manusförfattaren Frida Mellström, född - 77. Jag har skrivit för bland annat radioteatern i P1, musikal, musikteater och utomhusteater. Jag skräddarsyr också manus efter beställning. För att komma i kontakt med mig, skriv till frkfridafortissima@gmail.com

AKTUELLA SAMARBETEN OCH FÖRESTÄLLNINGAR

Under hösten 2014 arbetar några elever vid estetiska programmet i Sollefteå med "När ska man börja le?" som jag har skrivit manus till. Manuset är en omskriven version av det som har mött läsare på Dramalabbets "Färskpressat". Föreställningen spelas i februari 2015. Regisserar gör Sara-Kajsa Lundgren.