Etiketter

Betraktelser (160) Barn (37) Skrivande (28) Teckningar (9) Teater (6) Musikal (2)

04 juni, 2012

En anhörigsjukdom

Jag har fått veta att stroke är en anhörigsjukdom, eftersom den också drabbar anhöriga. Jag vet inte om jag kan säga att jag är drabbad. Jag vet att jag sover oändliga mängder och att många av timmarna är fyllda med oroliga drömmar, mardrömmar, stressande drömmar där jag skäller ut folk till höger och vänster, där jag sitter i rullstol. Jag vet att jag inte har kunnat läsa en bok sedan mamma blev sjuk, därför att jag inte kan hålla tråden länge. Jag vet att jag sällan orkar prata i telefonen, svara på sms, åka in till stan, gå i butiker, träffa folk, hålla ett samtal flytande. Jag vet att jag bakar och bakar och bakar, muffins, kakor, bröd, mycket mer än jag kan äta upp, för att jag måste göra av mina händer någonstans, för att jag måste känna att det blir något som jag kan ta på. Jag vet också att jag gråter mindre än vad jag behöver, därför att jag ännu inte vet mycket om vad som skett och om vad som kan ske.

8 kommentarer:

  1. Martina C04 juni, 2012

    Allt jag kan säga och göra är <3<3<3<3<3<3<3<3<3<3 osv

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och allt jag kan säga är att det räcker till <3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3 osv = )

      Radera
  2. Ååå, fina du! Jag önskar dig rofylld sömn och mycket vila och kärlek. Jag känner igen dina symptom, jag blir jättekonstig när jag ska in till stan till exempel... det där att hålla i tråden... eller i flera trådar och tider och ställen... det som jag var världsmästare på förut. Men var sak har sin tid. Måste man vila för att orka så måste man. Och hitta sätt att tanka kraft. Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tusen tack för dina kloka ord av igenkännande och för att du finns. Kram!

      Radera
  3. När jag läser det här inlägget så känner jag att jag inte riktigt vet vad jag ska skriva... Allt låter så tamt. Så jag skickar bara en stor och välmenande kram genom cyberrymden *kramar om hårt*

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är inte tamt, inte alls. Och den stora kramen känns, tro mig, så jag skickar en likadan = )

      Radera
  4. Rebecka A04 juni, 2012

    Du är Izzie.

    Jag fortsätter hålla tummarna.
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, just det! Det stämmer ju faktiskt = ) Tack fina Rebecka för att du tänker på oss! Kram.

      Radera

OM frk. Frida Fortissima

Bakom bloggen och företaget frk. Frida Fortissima finns jag, manusförfattaren Frida Mellström, född - 77. Jag har skrivit för bland annat radioteatern i P1, musikal, musikteater och utomhusteater. Jag skräddarsyr också manus efter beställning. För att komma i kontakt med mig, skriv till frkfridafortissima@gmail.com

AKTUELLA SAMARBETEN OCH FÖRESTÄLLNINGAR

Under hösten 2014 arbetar några elever vid estetiska programmet i Sollefteå med "När ska man börja le?" som jag har skrivit manus till. Manuset är en omskriven version av det som har mött läsare på Dramalabbets "Färskpressat". Föreställningen spelas i februari 2015. Regisserar gör Sara-Kajsa Lundgren.