Etiketter

Betraktelser (160) Barn (37) Skrivande (28) Teckningar (9) Teater (6) Musikal (2)

06 maj, 2012

Vispa samman

Jag är på lasarettet och hälsar på min mamma, och jag tänker att imorgon när jag kommer hem ska jag baka. Inte tänka. Baka. Inte jobba med ord, dem som skyddar, förskönar, smärtar, broderar, tvingar att möta. Inget jävla tålamod. Inget vänta och se. Inget "Vi kan inte spekulera i det." Inga bortblinkade tårar dolda mot sjukhusutsikter. Bara mina händer i en bakbunke. Bara kakao, vaniljsocker, ägg, socker, margarin, bakpulver och mjöl att vispa samman. Bara vetskapen om att om jag gör det och sedan häller smeten i formar som jag stoppar in i ugnen, finns det tolv färdiga muffins femton minuter senare.

10 kommentarer:

  1. Jag känner med dig!

    Styrkekramar Helena

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack så jättemycket, Helena = ) Kramar tillbaka till dig.

      Radera
  2. Å, jag förstår precis vad du menar! Jag tyr mig ofta till köket när det knakar i fogarna. Bakar något jag kan lita på. Och misslyckas det kan jag bara göra om tills det blir bra. Det är skönt! (Dessutom är ju muffins gott...)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Eller hur, det är det som är så skönt. Det BLIR något, man vet det alldeles säkert. Och, som du skriver, misslyckas man kan man göra om det igen. Det finns något trösterikt att hålla i sig i, i den där bakproceduren!

      Radera
  3. Tänker på dig Frida. Jag hoppas du finner styrkan och att din mamma ska få må bra. Har nyligen börjat följa din blogg och älskar ditt sätt att skriva.

    Du har ett vackert sätt att beskriva dina känslor och det som händer i din vardag.
    Du prickar rakt in i mitt hjärta. Du får mig att skratta hejdlöst. Du får mig att trycka tillbaka tårarna och den stora klumpen i halsen som nästan kväver mig. Du får mig att fundera. Du får mig att filosofera. Du får mig att omvärdera. Du får mig att tänka om, tänka rätt.

    Dina muffins kommer att bli dom finaste och godaste.

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Dina ord betyder otroligt mycket.Jag fick tårar i ögonen av din kommentar, så lycklig blev jag. Tusen, tusen tack för allt du skrev om bloggen och tusen, tusen tack för att du tänker på mig! Stora kramar = )

      Radera
  4. Baka är verkligen helande. När jag har varit ute och rest har jag ofta köpt med mig jäst på vägen hem från flyget eller tåget för att jag vill sätta en deg direkt när jag kommer hem, sen kan jag sova eller packa upp eller så medan den jäser.
    Jag tänker på dig och din mamma, och jag tänker på hur vi finner styrka i poesin. När inget annat hjälper liksom.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det så. Det läker och helar. Precis som orden som ger styrka, plåstrar om och skapar möten med en själv och med andra. Tack för att du tänker på oss, precis som jag tänker på dig och dina familj.

      Radera
  5. Det gör ont i mig att höra om din mammas stroke. Ibland blir vi påminda om hur skört livet är. Men också vilken oerhörd styrka och det mod som finns inom oss människor. Ett jävlaranamma att plocka fram då vi behöver det som mest.

    Vilken tur att ni har varandra. Att kunna skratta och gråta tillsammans. Finnas där för varandra.

    Kram till dig och din mamma

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kramar tillbaka och tack för dina varma ord och tankar. Det är så fint hur människor som du, som aldrig träffat varken mig eller mamma, räcker ut händerna och kommer med tröst och kraft.

      Radera

OM frk. Frida Fortissima

Bakom bloggen och företaget frk. Frida Fortissima finns jag, manusförfattaren Frida Mellström, född - 77. Jag har skrivit för bland annat radioteatern i P1, musikal, musikteater och utomhusteater. Jag skräddarsyr också manus efter beställning. För att komma i kontakt med mig, skriv till frkfridafortissima@gmail.com

AKTUELLA SAMARBETEN OCH FÖRESTÄLLNINGAR

Under hösten 2014 arbetar några elever vid estetiska programmet i Sollefteå med "När ska man börja le?" som jag har skrivit manus till. Manuset är en omskriven version av det som har mött läsare på Dramalabbets "Färskpressat". Föreställningen spelas i februari 2015. Regisserar gör Sara-Kajsa Lundgren.