Etiketter

Betraktelser (160) Barn (37) Skrivande (28) Teckningar (9) Teater (6) Musikal (2)

10 maj, 2012

Tänk om





Tänk alla människor som tagit ett kort på en, bara för att de råkade knäppa precis när man passerade förbi.

Tänk sedan om man skulle bli hembjuden till några personer man precis lärt känna. Några som bor någon helt annanstans, till exempel i Berlin eller Alingsås.

Tänk, så sitter man där och dricker kaffe eller något, och så blir det att man tittar på bilder i deras fotoalbum. Så plötsligt upptäcker man sitt eget ansikte bland alla människor på stranden bland parasollerna, eller på en uteservering vid ett bord någonstans. Som en hälsning till sig själv från ett helt annat liv, långt bortifrån.

6 kommentarer:

  1. Förlåt om jag "invaderar" ditt kommentarsfält med en lång kommentar igen men jag har en rätt söt historia på just detta ämne.

    När jag var liten (3-4 år kanske) så spenderade vi ofta midsommarafton hos vänner uppe i Dalarna. Den familjen känner vi eftersom deras dotter och jag kommer från samma barnhem. Våra mammor klädde oss i klänningar och vi hade kransar i håret och var med och dansade och lekte.

    Eftersom det inte var så vanligt med mörka barn därute i byarna och kanske särskilt två små tjejer på en gång så tittade folk lite extra på oss.

    Många år senare så jobbade den andra tjejen, Anna, i hemtjänsten under en period och så blev hon skickad till en dam ute på landet. Av någon anledning så kom det sig att de tittade i damens gamla fotoalbum och där var ett foto PÅ OSS!! Anna blev såklart jätteförvånad och tanten också. Hon förklarade att hon mindes det där kortet, hon kände oss inte men tyckte att vi var så söta i våra klänningar och vårt annorlunda utseende så hon tog ett kort som sedan hamnade i detta album. Hon sa också att hon nån gång hade funderat lite på oss, om vi var vuxna nu, vilka vi var, etc... 20 år senare så dök alltså Anna upp just där! Ödet eller slumpen?:-)

    SvaraRadera
  2. Nej, nej, nej, du invaderar absolut inte! Det är så fint att läsa dina kommentarer, och din blogg också för den delen = )Det är ju en jättesöt historia. Så himla häftigt! Hoppas att fler har sådana att dela med sig av = )

    SvaraRadera
  3. Det hände mig också fast tvärtom. För ett antal år sedan skulle jag spendera flera veckor i Taize. I matkön första dagen tog jag ett kort på mina nyfunna vänner från bussen, vilket ju inte var något konstigt egentligen. Under min vistelse där lärde jag känna en tjej från Polen. Vi har för övrigt fortfarande kontakt nu 14 år senare. Hur som helst... När jag så småningom kom hem och framkallade mina foton får jag syn på henne. Hon hade stått precis bakom oss i den där matkön och kom med på kortet jag tog då ca 1,5 vecka innan vi lärde känna varandra. Tittar på det där kortet ibland och tänker att det nog var meningen att vi skulle träffas.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var säkert meningen = ) Tänk, det är inte alla som har ett foto av sin vän, redan innan vänskapen börjat. Tack för att du skrev, Sara! Det är ju jätteroligt att höra sådana historier. Kramar = )

      Radera
  4. Precis så där brukar jag tänka...det är spännande men gör nästan ont i huvudet ibland :) Sara, vad spännande, vissa saker är meningen!

    SvaraRadera
  5. Javisst= ) Man kan bli alldeles krullig i huvudet av sådant = )

    SvaraRadera

OM frk. Frida Fortissima

Bakom bloggen och företaget frk. Frida Fortissima finns jag, manusförfattaren Frida Mellström, född - 77. Jag har skrivit för bland annat radioteatern i P1, musikal, musikteater och utomhusteater. Jag skräddarsyr också manus efter beställning. För att komma i kontakt med mig, skriv till frkfridafortissima@gmail.com

AKTUELLA SAMARBETEN OCH FÖRESTÄLLNINGAR

Under hösten 2014 arbetar några elever vid estetiska programmet i Sollefteå med "När ska man börja le?" som jag har skrivit manus till. Manuset är en omskriven version av det som har mött läsare på Dramalabbets "Färskpressat". Föreställningen spelas i februari 2015. Regisserar gör Sara-Kajsa Lundgren.