Etiketter

Betraktelser (160) Barn (37) Skrivande (28) Teckningar (9) Teater (6) Musikal (2)

11 maj, 2012

Pollyanna och vuxendagiset

För många år sedan, när jag var arbetslös, var jag ålagd att gå på ett i folkmun kallat vuxendagis. Där fick jag sitta tillsammans med andra personer som också var arbetslösa. Vi fick till exempel lära oss hur man ringer till en arbetsgivare och så fick vi gå på kurser i självkänsla. Man skulle nästan kunna tro att vi, en grupp kompetenta människor som alla hade jobbat tidigare, hade blivit arbetslösa på grund av vår sviktande självkänsla och vår oförmåga att prata i en telefon.

Dessutom ansågs vi tydligen vara en grupp negativt sinnade typer, för vi skickades på en kurs i positivt tänkande. Vi satt en hel dag och lärde oss saker som att om det är uppförsbacke när man är ute och cyklar, ska man inte tycka att det är jobbigt. Man ska tänka att det ger mer motion. Jag blev så olycklig av att få allt detta positiva tänkande beskäftigt nerkört i halsen, att jag inte kunde andas. Först när jag hade gått hem och ritat en teckning av den här typen, kunde jag bli glad igen:



  
(För de som inte vet, kan jag berätta att Pollyanna är namnet på en bok från 1913. Där lär man ut "Vara glad" - leken som ett sätt att tackla livets svårigheter. Det är ett tankesätt som innebär att man aldrig ska klaga över sin situation. Man ska göra något positivt av den, för det kan alltid vara värre. Lång tid efter att vuxendagisets veckor avslutats, brukade jag och några av de andra gruppdeltagarna ropa: ”Pollyanna!” och höja en ironiskt kämpande näve som hälsning när vi möttes på stan.)

6 kommentarer:

  1. Angelina11 maj, 2012

    Bra skrivet och oj vad jag känner igen mig.... Vuxenförvaringen, arbetsförnedringen... Slapp som tur var kurser i självkänsla och positivt tänkande, då hade jag kanske spytt... (Anser mig själv vara en person som oftast tänker positivt dock och har en jävla kämparanda, men det får inte gå till överdrift!)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är samma här. Bara för att jag var arbetslös, utgick man ifrån att jag behövde drillas i positivt tänkande och självkännedom. Man såg inte att det faktiskt redan var två av mina främsta tillgångar, och att jag behövde en annan typ av stöd för att få ett nytt jobb.

      Radera
  2. Å, fy, vad jag kan bli trött på människor som talar om för en att man ska vara glad och må bra. Man FÅR vara sur, negativ och gnälla om man känner för det. Faktiskt. Sån är lagen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Eller hur! Om jag inte tillåts göra en djupdykning UNDER sopberget ibland, klarar jag inte av att vara positiv resten av tiden.

      Radera
  3. Haha, underbar bild! Skit på precis allt, så känns det ibland. Som tur är kan det ju kännas tvärtom andra dagar :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack = ) Ja, det gör det verkligen! Då är det så himla skönt att rita en teckning av det och betrakta eländet utifrån, så att man åtminstone kan skratta åt det.

      Radera

OM frk. Frida Fortissima

Bakom bloggen och företaget frk. Frida Fortissima finns jag, manusförfattaren Frida Mellström, född - 77. Jag har skrivit för bland annat radioteatern i P1, musikal, musikteater och utomhusteater. Jag skräddarsyr också manus efter beställning. För att komma i kontakt med mig, skriv till frkfridafortissima@gmail.com

AKTUELLA SAMARBETEN OCH FÖRESTÄLLNINGAR

Under hösten 2014 arbetar några elever vid estetiska programmet i Sollefteå med "När ska man börja le?" som jag har skrivit manus till. Manuset är en omskriven version av det som har mött läsare på Dramalabbets "Färskpressat". Föreställningen spelas i februari 2015. Regisserar gör Sara-Kajsa Lundgren.