Etiketter

Betraktelser (160) Barn (37) Skrivande (28) Teckningar (9) Teater (6) Musikal (2)

30 maj, 2012

En propp i orden

I förrgår skrev jag ett blogginlägg om att fastna i blindstirrande så att man inte kan skriva, och bad om tips på hur man kan lösa det.

Det kom dock fram att det inte alls var skrivkramp som jag hade drabbats av. När min älskade kom hem från jobbet, visade det sig att jag behövde gråta. Helt enkelt. Det var gråten som hade satt sig som en propp mitt i orden, det var den. Jag behövde kura ihop mig och känna mig precis så liten och meningslös som jag tyckte att jag var just då, för att jag skulle kunna fortsätta framåt igen sedan. Det är märkligt det där. Hur ofta jag och mina vänner säger det till varandra, att det är okej att vara ledsen. Att ”Du får vara det. Det är inte farligt. Du måste gråta färdigt först, innan du kan bli glad.” Ändå glömmer vi bort det så lätt, så enkelt är det hänt. Framförallt tycker vi allt för ofta att det där okej:et gäller alla andra, men inte oss själva. Att vår egen gråt mest är fjös.


6 kommentarer:

  1. Så sant, så sant. Jag grät en skvätt i måndags för att allt kändes så otroligt tungt och ouppnåeligt. Jag räckte inte till för alla just då och samtidigt behövde jag plugga 27 timmar per dag. Det kändes så otroligt mycket bättre efteråt och jag tog mig an det svåra arbetet med att gör klart det jag måste inför min stora examen. I morgon genomför jag sista seminariet och är sedan färdigutbildad.

    Gråten skingrar de mörka molnen som döljer sig i bröstet och låter sedan hjärtat, glädjen och allt annat bra skina istället.

    Tack för att du skriver så fint om allt och inget, och om de små sakerna som berör oss alla. Kram Jeanette

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack själv för att du läser och för att du skriver så fina saker till mig. Jag blir jätteglad = ) Vad underbart att du är färdig med din examen, vilken vilja, vilken kamp! Så stort att du är i mål! Och det det är alldeles sant som du skriver om hur gråten skingrar de mörka molnen, det kan jag verkligen behöva bli påmind om ibland.

      Stor kram,
      Frida.

      Radera
  2. Caroline T30 maj, 2012

    Frida! Förstår att din mamma är sjuk. Skickar mitt varmaste deltagande. Jag vet lite hur det är. Min pappa fick cancer i november och dog i januari. Världen tippar åt sidan, tar tid att räta upp. Om det nu nånsin går helt. Vill bara att du ska veta att jag tänker på dig, hoppas att hon repar sig. Att livet slipper slå runt alltför mycket. Stor kram. Jätte.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack så jättemycket, Caroline. Jag blev tårögd när jag läste din hälsning, inte bara därför att den betyder mycket för mig, utan också därför att det är så otroligt sorgligt att du har förlorat din pappa. Stora, varma kramar, jag önskar dig kraft och värme.

      Radera
  3. Vad fint att ha en famn att gråta ut i. Tänk de som inte har det. Att gråta i en varm dusch är också skönt.
    För övrigt märker jag att jag blivit beroende av din blogg :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack detsamma, fina du, tack det samma = )

      Radera

OM frk. Frida Fortissima

Bakom bloggen och företaget frk. Frida Fortissima finns jag, manusförfattaren Frida Mellström, född - 77. Jag har skrivit för bland annat radioteatern i P1, musikal, musikteater och utomhusteater. Jag skräddarsyr också manus efter beställning. För att komma i kontakt med mig, skriv till frkfridafortissima@gmail.com

AKTUELLA SAMARBETEN OCH FÖRESTÄLLNINGAR

Under hösten 2014 arbetar några elever vid estetiska programmet i Sollefteå med "När ska man börja le?" som jag har skrivit manus till. Manuset är en omskriven version av det som har mött läsare på Dramalabbets "Färskpressat". Föreställningen spelas i februari 2015. Regisserar gör Sara-Kajsa Lundgren.