Etiketter

Betraktelser (160) Barn (37) Skrivande (28) Teckningar (9) Teater (6) Musikal (2)

17 maj, 2012

"Along the way we´ll share...everything"

Rätt som det var tog min systers tänkta tågresa upp genom landet andra vändningar och jag fick ett telefonsamtal från Stockholms central, en helt vanlig röd torsdag kl. 9.30.

Rätt som det var stod hon där i hallen med sin resväska, sina gympadojor och med håret i tofs. Jag fick krama henne länge, länge och bädda ner henne i sängen, hon var så trött efter resan.

Så rätt som det var tog den här dagen en annan väg, fick en ljusare ton än innan. Till och med solen drog igång och började skina.

Och jag stängde dörren till gästrummet och jag tänkte på förra gången vi träffades så där plötsligt, min syster och jag. Hur mörkt det var på natten på lasarettet när vi vakade vid mammas säng, hur grå våra ansikten var och hur tungt våra kroppar vilade mot trästolarna i sjukhuskorridorerna.

Jag ser på skulpturen min syster gav till mig och jag känner hur skönt det är att hon är här. Nära. Jag läser på skylten som följde med gåvan:

”My sister, my friend. Walk with me. And along the way we´ll share…everything.”

Jag ställer skulpturen i fönstret i vardagsrummet och jag tänker att nu, mer än någonsin, är det sant.

                                                                            ”My sister, my friend"


6 kommentarer:

  1. Martina C17 maj, 2012

    Sitter med tårar i ögonen...! :) <3

    SvaraRadera
  2. Vad fint. Jag får citera dina ord till mig :) " Vilken vacker syster du måste ha och vilken vacker relation ni måste ha. Det är lycka." För så är det. Och jag är glad att du har en syster som kommer till dig med håret i tofs och får vila hos dig och glädja dig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis så är det. Vem vore jag utan mina systrar, såväl biologiska som valda?

      Radera
  3. De där skulpturerna är så vackra! Jag förstår att det är skönt att få dela den här svåra tiden med din syster. Det är nog så att alla våra relationer prövas som bäst när det är som tyngst...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är de vackra! Jag har både fått och själv skänkt bort ett flertal sådana genom årens lopp och de betyder så mycket i sin enkelhet och sina ord.Och visst är det så att våra relationer prövas som mest när det är tungt. "Det är inte svårt att vara en vän när solen skiner", som en av mina vänner brukar säga.

      Radera

OM frk. Frida Fortissima

Bakom bloggen och företaget frk. Frida Fortissima finns jag, manusförfattaren Frida Mellström, född - 77. Jag har skrivit för bland annat radioteatern i P1, musikal, musikteater och utomhusteater. Jag skräddarsyr också manus efter beställning. För att komma i kontakt med mig, skriv till frkfridafortissima@gmail.com

AKTUELLA SAMARBETEN OCH FÖRESTÄLLNINGAR

Under hösten 2014 arbetar några elever vid estetiska programmet i Sollefteå med "När ska man börja le?" som jag har skrivit manus till. Manuset är en omskriven version av det som har mött läsare på Dramalabbets "Färskpressat". Föreställningen spelas i februari 2015. Regisserar gör Sara-Kajsa Lundgren.