Etiketter

Betraktelser (160) Barn (37) Skrivande (28) Teckningar (9) Teater (6) Musikal (2)

04 april, 2012

Vems dag är det egentligen?

”Vi har alla våra dagar”, brukar man säga överslätande om någon visat lite för starka känslor i något sammanhang. Allra helst om denne någon skäms över det efteråt, och sitter och stirrar ner i sin kaffekopp utan att våga se folk i ögonen.

Är det inte intressant, att ”våra dagar”, anses vara dem som inte är önskvärda? Dem när vi inte lyckas hålla våra känslor i schack, utan vräker ur oss lite här och där, och inte alltid när det passar? Och vems dag är det egentligen när två personer som båda har en dag när det blir åka av i känslolivet, drabbar samman?

I lördags var det till exempel både min och en expedits dag. När jag lyft ur matkassarna ur kundvagnen, ställt tillbaka den i en rad och börjat gå, hörde jag hur någon började vråla bakom mig. Det tog en stund innan jag förstod att det var mig han menade. Jag är inte alls van vid att folk står och skriker åt mig när jag har varit och handlat. Till slut trillade ändå polletten ner och jag vände mig om.

”Vad?!?”

”Vagnarna med BLÅTT handtag ska stå i DEN raden! Vagnarna med RÖTT handtag ska stå i DEN!”

”Du”, sa jag argt. ”Om du har någonting som du vill säga till mig --- ”

”--- så hade det varit lättare om jag hade vetat vad du heter. Då hade du fattat att jag menade dig. De med BLÅTT handtag ska stå i DEN raden! De med RÖTT handtag ska stå i DEN! ”

”Jaha?!?” Jag kände att jag höll på att bli riktigt förbannad.

”Vagnarna med BLÅTT handtag är mindre än vagnarna med RÖTT handtag! Kommer vagnarna upp till butiken staplade så här är det JAG som får ta på mig det!”

Han såg så himla arg ut, så förolämpad, så skuldbeläggande.

Plötsligt kände jag hur all ilska rann av mig. Det var inte bara hans dag. Det var min dag också. Och den här dagen orkade jag inte ta på mig skulden för en felaktig rad med kundvagnar. Jag orkade inte det. Och jag orkade inte försvara mig.   

”Ja”, sa jag. ”Nu har jag tyvärr en dag när jag inte riktigt har mitt huvud med mig.”

”Ja”, vrålade expediten och slog ut med båda armarna, ”vi har ALLA våra dagar!”

”Ja”, sa jag bara. ”Vi har ju det.”

Sedan var det liksom ingen idé att argumentera något mer. Diskussionen var avslutad. Jag gick. Väl hemma kom jag på att jag glömt att slänga min halvfulla kaffemugg som stod i kundvagnen. Tänkte att det var en bra sak. Att expediten skulle kunna använda den senare om han skulle få vett att skämmas. Då behöver man en kaffekopp att stirra ner i. Jag önskade bara att jag i så fall skulle ha tänkt på att slänga något äckligt i den. Typ en halvt uppluckrad gammal ostskiva. Eller något.


2 kommentarer:

  1. Tina kusin07 april, 2012

    Bättre när man på engelska har sina stunder (har man inte stunder på svenska också förresten?), för då är de ju positiva!
    - Fan vad smart du är
    - Jag har mina stunder

    Tänk om de kunde vara våra dagar istället.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det tycker jag låter som en strålande ide' och rätt väg att gå:-) Jo, man kan ha "sina stunder på svenska också. De kan vara såväl positiva eller negativa beroende på tonfall, så de är inte lika dystra som "dagarna".

      Radera

OM frk. Frida Fortissima

Bakom bloggen och företaget frk. Frida Fortissima finns jag, manusförfattaren Frida Mellström, född - 77. Jag har skrivit för bland annat radioteatern i P1, musikal, musikteater och utomhusteater. Jag skräddarsyr också manus efter beställning. För att komma i kontakt med mig, skriv till frkfridafortissima@gmail.com

AKTUELLA SAMARBETEN OCH FÖRESTÄLLNINGAR

Under hösten 2014 arbetar några elever vid estetiska programmet i Sollefteå med "När ska man börja le?" som jag har skrivit manus till. Manuset är en omskriven version av det som har mött läsare på Dramalabbets "Färskpressat". Föreställningen spelas i februari 2015. Regisserar gör Sara-Kajsa Lundgren.