Etiketter

Betraktelser (160) Barn (37) Skrivande (28) Teckningar (9) Teater (6) Musikal (2)

01 april, 2012

Om Göran Hägglund och chica skilsmässor

När jag var liten trodde jag att en skilsmässa var som ett bröllop fast alla hade svarta kläder och man skiljde sig istället för att gifta sig. Nu för tiden vet jag bättre. Till exempel att statistiken visar att förra året genomfördes 23 388 skilsmässor i Sverige. I en debattartikel med rubriken "Det är inget chict med att skilja sig" http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/familj/article14582500.ab
behandlar Göran Hägglund ämnet skilsmässor. Han talar bland annat om att det är viktigt att erbjuda hjälp till dem som vill rädda sina relationer, vilket jag håller med honom om.

Hägglund säger också att: ”Vi kristdemokrater betraktar de små, frivilliga gemenskaperna, som familjen, som samhällets minsta och viktigaste byggsten. Ett fungerande samhälle kräver fungerande familjer.” I samma andetag talar han också om skilsmässostatistiken, och jag upplever att han gör det med fasa. Jag tänker att det inte behöver finnas något fasansfullt med den statistiken. Att man också kan se den som ett tecken på att vi lever i ett samhälle där man inte behöver vara tillsammans som äkta makar på grund av ekonomiska, religiösa eller traditionella skäl. Att det är därför äktenskapet kan få vara just den frivilliga gemenskap som Hägglund vurmar för.

Man kan också tänka att skilsmässobarn får se att det, även om det är outsägligt sorgligt och tungt att gå igenom en separation, inte nödvändigtvis behöver vara av ondo i längden. Att det kan leda till någonting bättre, när föräldrarnas energi inte längre går åt till att må dåligt i en relation som inte fungerar. Att en skilsmässa också kan visa att det inte behöver vara ett misslyckande att bryta upp och gå vidare. En skilsmässa kan också ge barnen den fungerade familj som Hägglund talar om, även om den inte består av två äkta makar och deras barn.

Man kan också välja att lita på att människor kan ta ansvar för sina äktenskap. Att de vet vad de gör. Att de är kapabla nog att själva avgöra när den ”frivilliga gemenskapen” inte längre är frivillig, utan har blivit ett fängelse, trots allt man satsat, allt man försökt, alla gräl som man grälat, alla tårar man gråtit.

”Folk som skiljer sig ger upp för lätt”, hör jag ibland. Nu undrar jag: Vilka är ”folk”? Det tycks vara en lika diffus massa av ansiktslösa människor som den grupp av ”Alla andra” som brukar dyka upp när en tonåring vill gå på en föräldrafri fest.

Jag har personligen aldrig träffat någon som brutit upp från ett äktenskap och tycker att de ”gav upp för lätt.” Ej heller någon som upplevt det som chict. Jag har däremot träffat många som önskar att de slutat försöka tidigare, därför att det hade besparat dem och deras barn mycket trasighet och sorg.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

OM frk. Frida Fortissima

Bakom bloggen och företaget frk. Frida Fortissima finns jag, manusförfattaren Frida Mellström, född - 77. Jag har skrivit för bland annat radioteatern i P1, musikal, musikteater och utomhusteater. Jag skräddarsyr också manus efter beställning. För att komma i kontakt med mig, skriv till frkfridafortissima@gmail.com

AKTUELLA SAMARBETEN OCH FÖRESTÄLLNINGAR

Under hösten 2014 arbetar några elever vid estetiska programmet i Sollefteå med "När ska man börja le?" som jag har skrivit manus till. Manuset är en omskriven version av det som har mött läsare på Dramalabbets "Färskpressat". Föreställningen spelas i februari 2015. Regisserar gör Sara-Kajsa Lundgren.