Etiketter

Betraktelser (160) Barn (37) Skrivande (28) Teckningar (9) Teater (6) Musikal (2)

26 mars, 2012

"In your face, Prestationsångestkråkan!"

Häromdagen hittade jag ett urklipp med en intervju som lokaltidningen hade gjort med mig när jag var tio år. Där säger jag att:

”Jag älskar att skriva!” 

”Hur ofta skriver du?” frågar journalisten. 

”Det är olika, ” svarar jag, ”men när jag håller på med någonting särskilt skriver jag varje rast!”, och glädjen och lusten går rakt igenom det gulnade papperet.

Som vuxen manusförfattare händer det att jag undrar var den där tioåringen tog vägen. Jag tror att hon är tvilling med den elvaåriga del av mig som köpte en tovad hatt mitt i sommaren och bar den dagarna igenom, trots hettan. Bara därför att jag tyckte att den var så himla, himla fin. Helt enkelt.

Jag tror att de där tvillingarna började dra sig undan från mig i tidiga tonåren. Det skedde ungefär samtidigt som Prestationsångestkråkan borrade fast en stickande, flisig sittpinne i huvudet på mig och bosatte sig där. Ibland är jag rädd att tvillingarna har lämnat mig för alltid. Att Prestationsångestkråkan har vunnit, hackat ut ögonen på glädjen och lusten och skrämt bort dem för evig tid.

Det är mörka dagar. Jag skriver på ändå, till Prestationsångestkråkans ihärdiga, tröttsamma: ”You´re no good”-kraxande. Jag spanar och letar runt i arbetsrummet för att se om jag kan hitta glädjen och lusten någonstans, för varje dag mer och mer orolig för att de aldrig mer ska komma tillbaka.
Så plötsligt en dag, händer det bara.  Plötsligt en dag är de bara där, glädjen och lusten, utan att någon, framförallt inte Prestationsångestkråkan, förstår hur det gick till. Och jag säger till kråk-fan att: ”Äh! In your face! Jag visste hela tiden att de skulle komma tillbaka! Jag visste det! Ha ha ha!”
Det är där jag är nu. Jag letade och spanade efter glädjen och lusten under nästan hela förra året, men de glimtade bara förbi som hastigast, för att sedan försvinna igen. Men nu är de äntligen här. Sedan några månader tillbaka skriver jag ”varje rast!”
Och Prestationsångestkråkan sitter allena och surar på en stickig bänk vid en avgasig asfaltsväg långt, långt borta från arbetsrummet.
Så välkommen till frk Frida Fortissimas pinfärska, nystartade blogg! Det ska bli så himla, himla roligt det här!

8 kommentarer:

  1. Och jag kommer följa, följa!

    SvaraRadera
  2. Rebecka A28 mars, 2012

    Flyg dumma kråka och kom aldrig tillbaka!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Stick stygga spöke, för du finns ju inte!

      Radera
  3. Så härligt Frida! Vad roligt att du äntligen började med din sida. Vi ska läsa ska du veta! *kraaaaam*
    //Tuire o Putte

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla ni, vad glad jag blir! Kramar tillbaka till er = )

      Radera

OM frk. Frida Fortissima

Bakom bloggen och företaget frk. Frida Fortissima finns jag, manusförfattaren Frida Mellström, född - 77. Jag har skrivit för bland annat radioteatern i P1, musikal, musikteater och utomhusteater. Jag skräddarsyr också manus efter beställning. För att komma i kontakt med mig, skriv till frkfridafortissima@gmail.com

AKTUELLA SAMARBETEN OCH FÖRESTÄLLNINGAR

Under hösten 2014 arbetar några elever vid estetiska programmet i Sollefteå med "När ska man börja le?" som jag har skrivit manus till. Manuset är en omskriven version av det som har mött läsare på Dramalabbets "Färskpressat". Föreställningen spelas i februari 2015. Regisserar gör Sara-Kajsa Lundgren.